Scenario för en bestämmelse i regeringsformen.
 
Till Justitieministern
 
Ditt ställningstagande i detta ärende får mig att förlora mitt förtroende för dig och den nya regeringen i sin helhet som en följd av den ignorans och/eller okunnighet som kan spåras i ditt utlåtande. Låt mig förtydliga. Jag "känner" mig inte orättvist och hänsysnlöst behandlad av staten. Bara fakta har relevans i detta ärende, vilket också betyder att jag inte "upplever" brister i den nuvarande lagstiftningen. Den nuvarande bristen på lagstiftning i fall som mitt är en extremt ohederlig, snarast helt inhuman attityd, som omedebart, skyndsamt skall åtgärdas av staten. Att "känna sig" orättvist behandlad är en ovidkommande beskrivning och som faktum skall beskrivas i lagliga termer; Jag var och fortfarande är, orättvist och hänsynslöst behandlad, då som nu. Domstolen har bekänt på statens vägnar sitt enorma destruktiva misstag mot min person och som ett lagligt följdbeslut, helt frikänt mig från anklagelserna. Detta är ett rent legalt förfarande, en laglig slutsats. Tyvärr har det lagliga beslutet om frikännande dom  inga fortsatta lagliga följdåtgärder i samhället för skyddet av medborgaren som blivit utsatt för häktning och ett förödande liv som ett resultat  - som i mitt fall - av denna häktning.
Man behöver inte mycket fantasi för att förstå att skadorna kan komma att bli livslånga.
 
Låt oss göra detta scenario klart för alla:
 
Du som varande justitieminister blir överraskande förd till polisen med någons anklagelse över att du planerar att mörda Fredrik Reinfeldt, och att du sedan anklagas för att försöka muta poliserna som gripit dig samt att en ny anmälan kommer in om att du dessutom hade planer på att spränga dig själv och justitiedepartementet i luften.
Du sitter nu i en isoleringscell, strip-searched och utan kontakt med yttervärlden för 63 dagar. Alla nyhets media vet vem damen ifråga är. Dina fotografier av dig har ett digitalt camoflage, men alla vet vilken du är på grund av din publika position. Efter 63 dagar visar det sig att du var oskyldig till alla anklagelser och tingsrätten låter dig vandra ut ur häktet, och utan som helst ursäkt. Du får 150.000 kronor i ersättning för förlorad arbetsinkomst men aldrig någon ersättning för att ditt rykte runt hela världen totalförstörts. Du kan fortsättningsvis upprätthålla din tjänst med konstgjord andning för ett tag  även om du har  jobbet kvar, enligt lagen. Ditt liv har total förstörts av en dokumentär film som distribuerats runt hela världen. Var du än går blir din identitet alltid uppmärksammad. Du är med andra ord förföljd av denna anklagelse och rykte.
 
Vem eller vilka bär nu skulden till din förintelse. Svaret är enkelt, det hamnar helt på staten. Du begär då en rimlig ersättningskompensation för denna ändlösa förstöring av ditt rykte, och staten svarar dig att någon sådan lag finns inte inskriven i landet. Du begär också en publik skriftlig ursäkt för att få publicerad, runt världen, men ingen från staten besvara dina förfrågningar.
Du spenderar nästa 10 år av ditt liv med att försöka få till stånd en dialog med staten, men allt du gör blir förgäves. Under samma tidsperiod visas dokumentärfilmen om händelsen med din anklagelse, om och om igen, runt världen. Publiciteten om ditt totala frikännande intresserar inte massmedia, så många människor tror att du fortfarande sitter häktad eller till och med har fängslats.
 
Så, en dag tillträder en helt ny regering och du ställer din förhoppning på att den gamla regeringen som styrde staten när du blev gripen, kan ställas till ansvar för sitt misstag, eller i varje fall den gemensamma nämnaren, staten, som alltid förblir densamma. Din nya förfrågan med ett förnyat ersättingskrav  får överraskande ett svar av det nu nya statsrådet för rättvisa i landet. Meddelandet du får lyder så här:
 
 
 
Till  Beatrice Ask ex-minister Justitiedepartementet
 
Tack för ditt brev och dina vänliga gratulationer.

Det framgår av ditt brev att du känner dig orättvist och till och med hänsynslöst behandlad av staten. Det beklagar jag djupt. Som du känner till får ett statsråd emellertid inte lägga sig i myndigheters hantering av enskilda ärenden. Detta framgår, som du säkert också känner till, av en bestämmelse i regeringsformen. Jag kan således inte ingripa i eller ge dig råd och hjälp i det fall som du berättar om i ditt brev. Det innebär att jag inte heller bedömer att ett sammanträffande skulle vara meningsfullt.

Även om jag inte kan yttra mig om ett enskilt fall är det alltid av stort värde för mig att få ta del av medborgarnas erfarenheter och synpunkter i frågor som rör rättsväsendet. Det är givetvis så att information av det slag som du har gett mig kan visa sig vara viktig i det ständigt pågående lagstiftningsarbetet.

Jag har noterat att regeringen tidigare fattat ett beslut i fråga om ersättning till dig. Jag uppfattar inte att du begär ett nytt ställningstagande från regeringen, utan att du främst vill uppmärksamma mig på det du upplever som brister i den nuvarande lagstiftningen.      

Jag beklagar än en gång det, som du skriver, elände som du har råkat ut för. Samtidigt tackar jag för det förtroende som du har visat mig genom att berätta om din situation.

Vänliga hälsningar

Ture Sjolander

Justitieministern
Justitiedepartementet
Regeringskansliet
E-post: JournalisticFascism@ mass.media.se
 
OK, så vad kommer du nu att svara ministern som inte vill ha ett sammanträffande med dig och som med alla tillgängliga medel förklarar för dig att det finns ingen väg ut ur detta elände du råkat ut för och som samtidigt i all vänlighet  tackar för ditt förtroende i att berätta om din prekära situation. Du har mött andra människors reaktion mot dig minst hundra tusen gånger tidigare de senaste tio åren, samma avisande och undvikande mentalitet, både hos helt främmande personer som hos dina närmaste.
Ser du något ljus där i tunneln bland alla mötande och undvikande personer som inte vill bli associerad med dig.
I framtiden kanske staten hänger alla frikända personer med enskilda fall i stället för det ständigt pågående viktiga lagstiftningsarbetet så staten inte behöver känna sig skyldig eller uppleva sina brister i regeringsformen.