Till Beatrice Ask    Riksdagen Sverige
Ture Sjolander 

Grattis, Börja med Lagändringar...
1 message
editor@newstime2007.com
Wed, Sep 20, 2006 at 1:09 AM
 
Från TURE SJÖLANDER, AUSTRALIEN.
 
Hej Beatrice,
 
Tittade in på Hemsidan för Moderaterna och fann en bild större än dig själv. Det sägs att upphovsrätten tillhör fotografen, men jag undrar om du kan ge mig rätten att använda den i delar och detaljer för många av mina kommande hemsidor.
Jag spenderade de senaste veckorna i ilska över att inte få nödvändiga papper i tid för att rösta. Jag bor i Australien. Det gick inte vägen. Så istället jobbade jag dag och natt fram till den 18 September med att bygga upp en massiv kritik mot Social Demokraterna, på många av mina websajter. Jag lyckades faktiskt att få upp mina sajter, särskilt två av dem, på toppen av de flesta större search engines i världen, den senaste veckan. Jag har aldrig haft så många besökare på mina sajter under de senaste 5 åren. Jag har en tracker så jag kan följa dom som ser, och vart de går och kommer ifrån.
 
För att göra en tämligen lång historia kortare vill jag säga följande:
 
1975 träffade jag merparten av alla partiledare och fick dem alla att signera en skrivelse som de var sedan tvungna att stå för. Det roliga var att Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och lyssna nu, Vänsterpartiet av alla stödde mitt förslag om att höja budgeten för Konstnärlig Utsmyckning, den så kallade 1% regeln. Det var nog första gången i svensk politisk historia som Vänsterpartiet (utan att veta det) slöt sig med de borgerliga. Sossarna bara inte ville höja anslagen.
 
I sammanhanget och under diskusionerna mellan oss föreslog jag envist att högerblocket bara måste bilda en koalition (alliance) säger man idag. Det var en mycket stor publicitet om höjningsförslaget men det gick igenom, så klart, i det följande riksdagbeslutet.
Vad man lärde sig var att en alliance var en nödvändighet, pressen var mycket förvånad att någon enskild person kunnat dra igenom detta förslag.
Vad jag vill komma till nu är dock följande:
Sedan aug. 1993 fick jag min son kidnappad via USA in till Philippines. Jag hade fram till den tidpunkten varit bosatt i Australien, men flyttat med familj till Oskarsström utanför Halmstad. Om legal sidan av kidnappnings historian kan du finna mer på:
 
 www.newstime2007.com/AUSTRALIA_WORLD_NEWS.html      när och om du får tid.
 
 
Jag spenderade mer än full arbetstid de följande 5 åren i en fruktlös kamp i att försöka få ut min son tilbaka till Sverige. Svenska staten spendera ca 1.5 miljoner USA dollar i rättshjälp. Men allt var lönlöst.
 
Senare, 1996, under det mest olyckliga omständigheter blev jag felaktigt häktad i Stockholm och fick spendera ca
63 dagar i polishäktet.
Jag fick den mest blygsammaste ersättning på ca 150.000 Kronor för Sveda och Värk.
 
Förstörelsen av min namn och mitt rykte har aldrig ersatts av staten.
Det vore mer än rimligt att den nu nya regeringen river upp skadestånds ansvaret som svenska staten skall svara för. En komplett ny legislation måste skyndsamt komma till stånd.
Hela mitt liv sedan 1996 och fram till dags datum är kort sagt ett litet helvete.
Man är snarast en slags Persona-non-Grata.
 
Försök att förstå, inte bara mitt enskilda fall, men hela frågan om ansvaret staten har i fall som detta.
Två JK och Thomas Bodström har gäspat i frågorna de senaste 10 åren och inte ens erbjudit ett samtal i ärendet.
 
 
 
 
Jag kan inte skriva ett längre mejl till dig än detta, men hoppas innerligt att vi tillsammans kunde möblera om hela den legislativa delen i det svenska rättsväsendet i dessa frågor.
 
Jag har fortfarande en personlig förhoppning att min totala ryktes förstöring orsakad av denna Kafka lika händelse, skall ersättas, och minst av allt, att en offentlig ursäkt skall utställas av staten. Jag ser med stor förhoppning att den nu,
i mina ögon, unga och friska regeringen skall bidraga med en bra lösning.
Jag anser att det är av stort nationellt intresse, att förra regeringen så ignorant sopat det hela under mattan.
 
Mvh
Ture Sjölander
 
 PS-  När jag förlorade min son hade jag kontakten med Carl Bildts mamma i Halmstad och hennes vänliga support.
Min käraste son är fortfarande på okänd plats för mig och jag är fortfarande min sons legala ensamma vårdnadshavare, både i svensk familjedomstol såväl som i den Australienska familje domstolen  och det amerikanska Superior Court.
 
Min kompensations ersättning och den offentliga ursäkten från svenska staten är fortfarande A och O.
 
 
 
 
www.newstime2007.com/WORLDNEWS.html